Sòm fiò d'la pianura,
sòm fiò d'la campagna,
sòm fiò di riser,
cui ran e i airon,
d'la melga d'estad,
di marsid giasà. d'la nev inti prà,
c'andevat a cà
cui pè tut bagnà.
Sòm fiò di fòs,
d'andag a fà al bagn,
d'andà a sugà, tirà su bis e pès,
cui sanguet tacà dapartut.
Sòm fiò d'la nebia
c'at fà ved no i bòsc,
d'andà a fà i ciudin
tacà tac i cèp.
Sòm fiò ad Canal,
d'andag in barcè
e no cul mutur,
par ved ben i riv,
i mòl, i prismà.
Par vèd anca i sut,
parchè cul barcè
at'pò andà dapartut.
Sòm fiò d'la pianura,
sòm fiò di me temp,
chi temp chi gh'en pù
22 dicembre 2012
Altri contenuti che potrebbero piacerti
Per poter scrivere d' amore devi aver provato l' amore nella sua essenza.
Per poter scrivere di dolore devi aver provato il dolore piu' profondo.
Solo cosi' riuscirai a farti capire.